En liten skär och alla bråkiga brokstäver

Av Carin och Stina Wirsén
Tidigare har Carin och Stina kommit ut med böckerna En liten skär och många små brokiga som handlar om färger, och Var är en liten skär och alla små brokiga? som handlar om rumsliga begrepp. Nu har turen kommit till bokstäver. Precis som i de tidigare böckerna, är det i En liten skär och alla bråkiga brokstäver, Liten skär som har huvudrollen. Hon leker här med bokstäver som alla har olika egenskaper. Till en början är bokstäverna i en förfärlig oordning, men till slut lyckas Liten skär få ordning på dem. Det här är en fantastiskt fin bilderbok på rim som passar utmärkt till de barn som börjat att intressera sig för bokstäver.

Var är Fridoline?

Av Åsa Nordström och Jessica Lindholm
Fridoline vill inte gå och sova. Pappa får hela tiden leta efter Fridoline som ständigt hittar på nya upptåg för att slippa gå och lägga sig. Hon har en livlig fantasi och den tar henne till alla möjliga roliga platser, bland annat blir hon lindansös på cirkusen, hon simmar som en delfin och hon skuttar som en kanin genom en stor skog. Fridolins fantasi kan ta henne vart hon vill. Som förälder känner man lätt igen sig i den trötta pappans trötta letande och som alltför ofta slutar den roliga leken i tragedi, då Fridoline slår sig och får en stor bula i pannan. Men pappa tröstar och allt blir bra till slut. Men det är inte Fridoline som till sist blir trött och somnar, utan det är pappa! Den här boken har nog hög igennkänningsfaktor hos både barn och föräldrar!

Alla monster är rädda för månen

Av Marjane Satrapi
Marie kan inte sova om kvällarna. Varje kväll kommer det fram otäcka monster och är dumma mot henne. Den ena drar henne i håret, den andra nyper henne i näsan och den tredje gör fula grimaser. En dag kommer hon på en idé som ska få monstrena att försvinna. Eftersom monstrena bara är framme när det är mörkt, måste det ju vara så att de är rädda för ljuset. Så för att få det ljust i sitt rum, klipper hon ut månen och hänger den ovanför sin säng, och hennes plan fungerar. Inga fler monster om näterna. Men att månen försvunnit ute, får däremot andra konsekvenser. Nu ser inte katterna var de går, medan råttorna som är vana vid mörkret kan härska fritt när inte katterna kan ta dem. Men det finns en annan lösning på Maries problem...
Det här är en fin bok om en mörkrädd liten flicka. Den har färgranna och enkla bilder som följer texten på ett bra sätt. Min dotter gillade verkligen denna bok!

Jag vill ha min napp!

Av Tony Ross
I den här boken om den lilla prinsessa försöker alla få den lilla prinsessan att sluta med sin napp. Hela tiden försvinner nappen från prinsessan och hon får leta efter den. Något som vi läsare kan se är en hand som dyker upp och tar nappen, men det märker inte den lilla prinsessan. Nappen dyker upp igen på konstiga ställen, som till exempel i soptunnan eller i fiskdammen. Boken slutar med att den lilla prinsessans kusin säger att det ser löjligt ut att ha napp, och det får prinsessan att besluta sig för att sluta med nappen. Svårare än så behöver det inte vara!
Boken har härliga, stora bilder och en till två meningar per sida. Det var en fröjd att läsa den för min treåriga dotter. Den kan passa utmärkt för den som vill få sitt barn att sluta med napp. Även om det inte fungerade för just mitt barn!

Jag vill ha lampan tänd!

Av Tony Ross
Den här härliga bilderboken kom ut i augusti 2008. Det är en av många böcker om den envisa lilla prinsessan. I den här boken har hon bestämt sig för att hon vill ha lampan tänd när hon ska sova. Hon är nämligen rädd för att det ska dyka upp spöken. De som bor på slottet försöker en och en att övertala henne att det inte finns några spöken. Till slut lyckas slottets husa övertala den lilla prinsessan, då hon menar att om nu spöken finns, så är de så här små, och visar mellan tummen och pekfingret. När lampan väl är släkt, så dyker det faktiskt upp ett spöke, men nu är inte prinsessan rädd längre. Men det är däremot spöket - för små flickor! Det här är en härlig för barn, vare sig de är rädda för spöken eller inte. Jag älskar det finurliga slutet, då det lilla spöket springer upp till sin mamma och berättar att hon sett en liten flicka, varvid spökmamman förklarar att det inte finns några små flickor.